Det finns content och det finns innehåll

Idag när precis alla producerar content blir vi som bekant helt översköljda av både skriftligt och rörligt material. Det är lättare att svepas med i klickvågen än att låta bli. Men på sista tiden har jag börjat känna mig lite däst. Ungefär som om jag hade levt på skräpmat och godis i ett par år nu, mitt sinne behöver mer näring.  Fortsätt läsa Det finns content och det finns innehåll

”Vi kan inte delegera integrationen”

På sista tiden har ett nytt frö av optimism börjat spira inom mig, och jag tror inte att jag är ensam. Mitt i nyhetsströmmen som präglas av Trumps rasism och Moderaternas och Sverigedemokraternas nyfunna vänskap bubblar små pärlor upp, som visar på något annat. En motreaktion. Till och med ett slags motståndsrörelse. Människor som vägrar att låta de mörka makterna ta över, som visar att engagemang och medmänsklighet på riktigt kan förändra och förbättra världen vi lever i. Fortsätt läsa ”Vi kan inte delegera integrationen”

Ridskoleläraren från helvetet

*Triggervarning* sexuella övergrepp mot barn.

Jag kommer aldrig att glömma den morgonen i gymnasiet när jag läste en kort notis i DN att en ridskoleägare utanför Stockholm stod anklagad för sexuella övergrepp. Jag visste direkt, med hela min kropp, att det var HONOM det handlade om. Jag hade tidigare ridit där i flera år och varit på deras ridläger på somrarna. Utan att någonsin själv se eller uppleva något konkret, påtagligt, bara visste jag. Fortsätt läsa Ridskoleläraren från helvetet

Att vara en lat förälder

Apropå den där ledaren i DN om lata föräldrar som inte vill ha storasyskon hemma när de är föräldralediga, som jag skrev lite om häromdagen. Häromdagen gick jag som en duktig och plikttrogen tvåbarnsmamma och hämtade min två och ett halvt-åring på förskolan vid tre. Jag inser ju att det är så de allra flesta har det mest hela tiden, men jag fattar helt ärligt inte hur de gör!  Fortsätt läsa Att vara en lat förälder

Varför väljer en att skuldbelägga andra föräldrar?

Just idag kom ännu en härlig debattartikel som ställer frågan ”Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?”. Jessica, Account Manager, skryter om att hon och hennes man minsann vill ge sina två barn ”minnen som till exempel varm nyponsoppa hemma i soffan när dom var sjuka. Inte en Alvedon och en tuff dag på förskolan”… Nähä? Vilken förälder skulle inte skriva under på det undrar jag? Hon fortsätter med att konstatera ”Självklart blir även vi, som de flesta småbarnsföräldrar, utmattade och frustrerade. Men det hör till föräldraskapet”. Javisst gör det Jessica, men det behöver inte betyda att en alltid klarar av det, eller att en förstod när beslutet att sätta ett barn till världen togs exakt hur utmattad en skulle bli.  Fortsätt läsa Varför väljer en att skuldbelägga andra föräldrar?